Julklappstips

Förra året köpte jag en cognac-kalender till Fredrik, och tror det blir det även i år. Eftersom jag inte hittade det i Sverige beställde jag från Master of malt i England. 

Det finns olika varianter av kalendrar att välja på - whisky, cognac, rom, tequila, absint med mera, jätteroliga! 

Fredrik uppskattade den väldigt mycket, det är kul att testa så många olika sorter, från lite billigare till riktigt dyra varianter av cognac som man aldrig skulle köpa en hel flaska av och testa annars. 

Billigaste kalendern är vodka för ca 1100 kr plus frakt (ca 400 kr) till en "lite dyrare" whiskykalender för 110 000 kr!!!

Så in och välj och vraka och överraska någon du tycker om till första december!

Men fy f-n!!!

Igår - Vad skönt att vara ledig i helgen!

Idag - Älskling jag måste jobba lördag natt

Ikväll - ställer man tillbaka klockan i helgen? Men fy fan, då blir det ett elva timmars nattpass!!! 👎

Några roliga frågor

Jag såg det här på Facebook och passade på att fråga min Elis (snart 6 år)

Vad säger alltid mamma till dig?

Var snäll med sina systrar!

(sant...)

Vad gör mamma lycklig?

Att få blommor

(Sant. Och snälla barn...)

Vad gör mamma ledsen?

Att man slåss

(Sant)

Hur får mamma dig att skratta?

Kittlas

(Sant, plus alla mina roliga skämt)

Hur var mamma som barn?

Hon var fem år

(Delvis sant....!)

Hur gammal är mamma?

33 år

(Helt sant!)

Hur lång är mamma?

Längre än mig

(Helt rätt!)

Vad är mammas favoritsysselsättning?

Sitta i soffan och äta mögelost 

(Otroligt sant!)

Vad är mamma jättebra på?

Bajsa i blöjan (skratt) Plantera blommor

(Båda är helt fel faktiskt. Fast kanske jag skulle vara skitbra på att bajsa i blöja om jag bara testade...)

Vad är mamma inte bra på?

Karate

(Kanske)

Vad jobbar mamma med?

Sjukhuset, barnavdelningen

(Nästan rätt, på sjukhuset, fast på neonatalen, för tidigt födda och sjuka barn)

Vad är mammas favoritmat?

Korvstroganoff

(När jag var liten, ja)

Varför är du stolt över mamma?

När hon säger att det är okej att äta godis sent på kvällen

(Naw...)

Om mamma var en seriefigur vem skulle hon vara då?

Tjejen i Star Wars

(Tack)

Vad gör du och mamma tillsammans?

Sitter i soffan och mysa

(Sant)

Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att åka?

Till Momma

(Ja typ)

De är ju så roliga! När jag frågade Vega så svarade hon bland annat att när jag var barn var jag "liten" Sött!

Prickig skinka

Snutten i stjärten, ja varför inte?

Vattkoppor var inte att leka med! Men nu har det värsta blåst över, efter ett par extremt jobbiga dygn. Elis hade "bara" en jobbig natt när han var vaken och hade världens klåda - men Vega och Lisa hade två! Vi hade en hel del sömn att ta igen och på onsdag morgon vaknade jag med ett ryck 10.40 av att det var helt tyst i hela huset. Jaha nu har de dött! var min första tanke. Båda två på samma gång (jag lever med ett katastroftänk så fort det är något. Eller, även om det inte är något....) 

Men båda två sov så gott (helt levande alltså), så jag fick väcka dem tillslut. Och sedan dess har det varit full rulle igen, så nu väntar vi bara på att prickarna ska blekna. Är de pigga nog att bråka, ja då vet man att de är friska igen!

Årets pumpor - varning för skrämmande bilder!

Årets pumpor var för en gång skull inte mega-size, utan lite mer lagom och hanterbara!

Stor koncentration...

Elis, Vega, min och Fredriks!

Min stiliga kille

Elis fick välja själv hur han ville klippa sig. Helst vill han ha långt hår, men det får han inte för mig. Så han googlade fram en bild hur han ville ha - och resultatet blev ju jättebra! 

Vattsnoppor

I helgen var det dags för flickorna att få vattkoppor.

Jag tyckte Elis hade många men han ligger i lä! Flickorna har fått massor i ansiktet, och på extra jobbiga ställen som i ögonen, i munnen och halsen, i öronen...och hur mycket som helst i underlivet! Det är så hemskt och jag lider verkligen med dem!

Det var en jobbig natt. Elis hade inte feber och ont i huvudet, men det har Vega och Lisa. Och deras blåsor är större och mer vätskande. Jag ger dem fulldos Alvedon, receptbelagda antihistamintabletter, smörjer underlivet med bedövningssalva varvat med potatismjöl eller annat som Bephanten eller kortison (inte på tuppa). Men det hjälper inte mycket! Det måste väl helt enkelt genomlidas.

Dagen har varit ännu värre än natten. Båda två har gråtit mycket och haft det jobbigt. Inte ens glass duger. 

Jag är ändå tacksam för att det är en sån lindrig - och övergående -sjukdom! Tacksam över att bo i Sverige och få vaccinationer, för jag kan inte ens föreställa mig hur det var förr (eller i nutid i u-länder) där du vakar över ditt barn när de hade några av de hemska barnsjukdomar som fanns, att inte veta om de skulle överleva eller dö, eller ett mellanting - drabbas av de fruktansvärda komplikationerna som kunde bli. 

Det gör mig faktiskt förbannad över folk som inte vaccinerar sina barn - bara härom året dog två spädbarn i kikhosta I SVERIGE! Sjukdomar som vi ansett vara utrotade i Sverige är inte längre det, så jag har bara en sak att tillägga - vaccinera dina barn. Ju fler som vaccinerat desto fler skyddar vi, bland annat de som inte hunnit få sitt första vaccin (dvs spädbarn) Vi är så bortskämda i Sverige att vi kan tacka nej till något så bra, när det bara är två generationer bort som våra egna släktingar fruktade och dogi dessa sjukdomar, infektioner var ju största dödsorsaken förr!

Var påläst i sjukdomarna och deras komplikationer. Vaccinationernas fördelar överväger överlägset eventuella biverkningar.

Nu laddar vi inför en ny natt och hoppas den blir bättre än den föregående. 

Att ångra någonting permanent

När jag var liten var jag sjukt imponerad av min Pappas tatueringar. Jag visste ingen annan som hade tatueringar då, på den tiden var det bara sjömän och värstingar som hade det (och han var tillhörde de senare av dem). Så när jag blev vuxen ville jag inte tatuera mig för att "alla andra" gjorde det då utan för att jag hade velat det sedan jag var liten. 

Min första tatuering är den på höger arm, och då räknades den som stor, många undrade hur jag vågade göra en så stor tatuering - numera är den snarare liten i jämförelse med andras! 

Min andra tatuering är en som går runt vänster arm, och Pappa var med och ritade den, vilket jag är glad att han hann göra innan han dog samma år.

Min tredje har jag på foten, en snigel, en hyllning till min älskade man! 

Hade jag kunnat prata med mitt 19åriga jag så hade jag stoppat samtliga tatueringar. Även om jag tyckte de var tidlösa då så stämmer de ändå inte med den jag är idag. Jag själv tänker oftast inte på dem för jag har haft dem så länge, men jag tror att andra kan reagera på att jag har dem. Numera tycker jag att de förstör hela min image, och döljer dem helst under en kofta.

Det känns verkligen tråkigt! Jag måste ju acceptera dem eftersom en tatuering är permanent, men det blir ju ändå inte som att försöka acceptera min kropp eftersom jag satt dit dem själv. Och jag och Fredrik pratar ofta om hur vi ska få barnen att inte tatuera sig, för han gillar inte heller sina! Hade jag bara kunnat hålla mig till jag var 25 år så hade jag aldrig gjort dem, frågan är nu hur man ska kunna övertala barnen om det sen?! 

Spöken!

Lättsammaste Halloween-godiset! Spökmaränger! Vispa bara äggvita, socker och ättiksprit, spritsa ut, in i ugnen och dekorera med choklad. Jag använder en tandpetare (inte en använd...!) som "pensel". Och det spelar ingen roll att spökena inte blir perfekta, det blir bara en rolig variation, och så enkelt att barnen kan göra det själva! 

3 äggvitor, ca 1 dl

1 1/2 dl socker

5 drp ättiksprit

Vem ska man bjuda på barnens kalas?!

Snart är det dags för vårt årliga Halloween-kalas. Eftersom jag gillar att baka med barnen blev det naturligt att vi sedan bjuder in folk för att äta upp allt vi bakat.

Tidigare år har barnen varit så små så det blivit mest familjen och barnens kusiner, eller några av mina kompisar och deras barn. Men i år hade Elis önskemål om att bjuda några kompisar från dagis.

Och då blir det genast krångligt. Fredriks bror är gift med min tremänning och vi umgås mycket, de är som både familj och bästisar i ett. Med deras fyra barn och våra tre så är det redan där 7 barn. Elis och Vega ville bjuda väldigt många, och jag hade också önskemål om kompisar och deras barn, men jag fick sätta stopp vid 12 barn. 

12 barn och deras föräldrar blir plötsligt ett ganska stort kalas! Jag köpte presentpåsar med tre olika saker i för varje barn, och lägger man ihop de hundralapparna med dekorationer och ingredienser till allt vi bakar så blir det ganska mycket! 

Jag gör ju det här för att jag tycker det är roligt att både baka, pyssla och bjuda hem folk, så jag ser det inte som ett problem. 

Fredrik tycker dock att om vi bjuder bara hans ena syskons barn så blir det orättvist. Men bjuder vi alla kusiner så är de ju 10 barn bara där, och räknas då halvsyskonen in? 

Om vi bjuder några på dagis vart drar man gränsen för vilka man ska bjuda eller inte? Jag tycker det räcker med de som barnen leker med, men det kan ju variera över tid. 

Dessutom är det VÅRT kalas, alltså bjuder jag de som jag vill ska komma! 

Presentpåsar med glow-in-the-dark armband, såpbubblor och partypipa.

Vad tycker ni?

Den Perfekta Skon

Det här är Den Perfekta Skon. Jag får bara inte tag på den, Primeboots stl 35 i denna grå färg. Så jag letar efter något liknande, har ni några tips?!

Liten blöjfri rav 💜

Lisa älskar att kissa på pottan. Nästan för mycket! Är hon utan blöja går hon dit varannan minut. Speciellt om det är bajsning på gång. Ibland är hon så snabb att jag inte hinner dit innan hon reser sig igen, så vi har haft några bajs-incidenter till...Även på dagis pott-tränar de, och hon säger till själv om hon vill gå så det känns bra. Och så liten rumpan plötsligt blri utan blöja! 

Årets första snöboll

Jag var ute och "rastade" en energifylld Elis i torsdags när han blivit piggare efter vattkopporna. Då var det kallt och vitt ute!

Elis sov till klockan nästan var elva (!) på morgonen/dagen när jag kände att det var bäst att väcka honom, då hade han sovit 15 timmar i sträck! Efter det var det som om han sovit av sig sjukdomen och han praktiskt taget sprattlade av energi, och så har han varit varje dag efter det. Efter några stillsamma sjuka dagar tog han igen det med råge och har varit mer sprallig än vanlig! 

Poul Pava porslin

Jag har skrivit om Poul Pava förut, men de är värda att visa igen tycker jag! Barnsligt söta i dubbel bemärkelse och jag blir glad av dem varje gång jag använder våra muggar,tallrikar, glas, formar, vaser, kaffeburken och numera också äggkopparna. 

Jag rekommenderar dock bara de som är gjorda av porslin, det jag köpt i genomskinligt glas klarar inte diskmaskin. Tallrikarna har inte kvar mönstret alls, och muggarna är nästan lika slitna. De i porslin är däremot jättefina och slits inte alls!

Jag blandar hans olika serier eftersom jag gillar dem alla, den på kortet är dock favoriten; Original Icons. Sedan finns flera andra; Party, Beach, Friends med flera. Googla! 

När ett barn dör

Jag har i två dagar suttit med en uppgift om barn och döden. Jag grinar nästan hela tiden, gamla sår rivs upp. Jag har hela tiden Emma i tankarna,  och spelar upp vår sista tid tillsammans i huvudet om och om igen. Eller hela vårt liv tillsammans egentligen. Cancer är en fruktansvärd sjukdom, och jag har en stor inneboende rädsla att den förr eller senare kommer drabba oss igen. Tills dess är jag oändligt tacksam över att vi är friska, krya och har varandra. Inget annat är egentligen viktigt 💜

Stryk ska de ha, clownjävlarna!!!

Jag sa redan när jag hörde om de första clownerna i USA som skrämmer folk att det är ju inte roligt på en fläck.

Att någon som är maskerad i en hemsk mask, bärandes på något som uppfattas som ett vapen; en yxa, kniv eller baseballträ kommer hotfullt mot dig, kanske skriker hot - HUR kan det vara roligt?

Om jag fått en sådan clown mittemot mig skulle min  första reaktion vara att slå för att skydda mig, så jag är förvånad över att ingen av clownerna fått sig en smäll eller två redan. Om de får stryk så tycker jag att de får skylla sig själva.

Är det personer som inte skämtar utan som är ute efter att skada på riktigt, ja då är det ju ännu värre! 

Och nu har det kommit till Sverige, och en liten pojke blev utsatt och hotad av en clown. Vad är det för fel på folk som finner nöje i att skrämma ett barn? 

Nä fy fan, rejält med stryk skulle de ha de jävlarna! 

Matberedare

Länge har jag kämpat på med min stavmixer från Braun, den har minsann fått smaka på! Som jag tynat den men ändå håller den fortfarande. Men så kläckte min mamma idén att det måste ju finnas en matberedare som tillval till min köksmaskin.

Jag har så lite bänkyta trots vårt stora kök, så en maskin till kändes inte roligt, men såklart om det finns som tillval till en maskin som jag redan har. För några år sedan fick jag köksmaskinernas Royce Royce av Fredrik, en Kenwood MAJOR, med mixer och köttkvarn förutom degbunken då såklart. Och nu idag fick jag även matberedaren av honom, det var halleluja moment, och kärlek vid första mixen! Oj så lättsamt. Jag har redan gjort tre olika saker i den, och nu gör jag morotsmuffins. Tack älskling!

Salmiakbollar

Nyttigt = äckligt?! Fredrik bara suckar så fort jag försöker baka nyttigt. Och det är svårt. "Ska det vara, så ska det vara" Socker, smör och grädde, klart det blir smaskigt då!

 Men ibland hittar jag några guldkorn i min jakt efter nyttiga och goda snacks. Denna gång är det salmiakbollar, recept från Ärlig mat av Ulrika Hoffer och är fri från socker, gluten och mjölk. 

Eftersom jag älskar lakrits så passar detta recept mig perfekt, jättegod saltlakritssmak och bollarna blir mjuka och kladdiga ungefär som kola. 

Ca 20 bollar

2 dl dadlar

1 dl kokos

2 tsk rålakritspulver

1 msk ingefärakrydda

1 gnutta salt

1msk kokosolja

(kokos att rulla i)

Mixa allt till en slät smet, rulla små bollar. Rulla ev i kokos (jag gjorde inte det) och ställ kallt i kylen en stund. 

Hemgjord Nutella

Jag köpte en burk med hasselnötssmör men visste inte riktigt vad jag ska göra med det. Ingen av barnen gillade det, och jag håller med - som det är blir det väldigt strävt i munnen om man äter det.

Så jag gjorde mitt eget Nutella:

1 dl hasselnötssmör

1 msk kakao

1/2 tsk äkta vaniljpulver

Ungefär 3 tsk honung (ju mer jag tog desto mindre sträv blev smeten och mer lik köpt Nutella)

1 msk kokosolja

1 nypa flingsalt

Mixa allt till en fin smet, servera tex till pannkakor eller som mellis med banan och blåbär. 

Bönpasta och tofu

Låter inte gott på en fläck om du frågar mig, men jag måste ju testa innan jag vet!

Bönpastan luktade illa medan man kokade den, men sedan påminner den i både smak och utseende om nudlar tycker jag. Gott!

Tofu luktade inte heller så gott men jag kryddade den med chili och paprikapulver, och stekte den i vitlök. Hällde på små späda broccoli, sweetchilisås, limesaft, japansk soja, balsamvinäger och kokade ihop innan jag hällde det över bönpastan.

Lisa älskade det, och jag med!

Receptet:

En portion bönpasta (50 gram)

Skär 100 g tofu i bitar, stek i vitlök, krydda med paprikapulver och chilipulver.

200 gram broccoli

1/2 mska sesamolja

1 msk vardera av limesaft, sweet chilisås, soja och balsamvinäger.

Låt puttra ihop några minuter, servera till bönpastan.

Prickar överallt på kroppen - till och med på snoppen!

Min stackars lilla fis. Det går bra men det kliar bra nog mycket nu!

Förena nytta med nöje

Jag har oerhört svårt att koncentrera mig när jag tittar på föreläsningar nu för tiden,  speciellt de som är en timme eller mer. Ibland väcker Fredrik mig och undrar om det går bra att plugga när jag sitter och sover med datorn på magen...en del är så sövande...

Men ikväll tog jag fram min kvinnliga sida, ni vet, göra flera saker samtidigt?! 

Jag flätade håret och tittade flera timmar på föreläsningar, omöjligt att somna med händerna ovanför huvudet! Knut PÅ huvudet, virusinformation I huvudet. Uppochnervänd fläta PÅ huvudet,  urologiinformation I huvudet - ja ni fattar. Win - Win situation!

Vattkoppor!

Elis dagis-foto när han var två år, så liten han var!

Senast förra veckan pratade jag om på jobbet att ingen av mina barn haft vattkoppor.

I morse sa de på 5års-gruppen att det går vattkoppor - och sju timmar senare ringer de för att Elis har fått det!

The walk of... poop

När vi väl börjat med pott-träningen så har det gått fort. I helgen fick Lisa vara utan blöja så fort vi var hemma och hon har själv velat springa till pottan. När hon väl börjat kissa i den och förstått meningen med det så har hon gått dit själv. Hon säger "bajs" fast hon menar kissa. Ibland kan hon möjligtvis säga "potta" eller "bajsa potta" fast hon menar kissa. Vi var till och med ute och lekte med blöja och tre lager kläder när hon ville gå och kissa, och blöjan var torr när vi kom in, och hon höll sig ända tills hon satte sig, så hon har verkligen fattat grejen!

Det ska bli skönt att hon även börjar bajsa på pottan, eftersom hon hatar att ligga på skötbordet och det blir bråk varje gång vi ska byta bajsblöja just nu. 

I vanliga fall bajsar hon alltid direkt i blöjan på morgonen innan hon ropar på oss, men nu har jag satt henne på pottan så fort jag hör att hon vaknar till, eller när vi väcker henne innan dagis. Då har hon inte bajsat förrän senare på dagen, men igår hårdkörde vi utan blöja och efter att hon sagt "bajsa" och sprungit på pottan sex gånger mitt under middagsförberedelserna då hände det - hon sa "bajs" och det blev bajs! Dessvärre märkte jag inte det utan hon klev upp själv, fortsatte bajsa, klev i det och halkade! Jag som stod med händerna fulla av kyckling fick bråttom när Elis ropade att Lisa halkat i chokladpudding....

Så det blev en dusch och massor av beröm - och jag märkte att hon var sååå stolt. 

Hejja - mera bajs åt folket!!!

Dagens fläta

Jag gjorde en skitfin fläta och bad Fredrik ta en snygg bild. Sedan åkte jag till stan och väl hemma igen kollade jag på bilderna. "En snygg bild" för Fredrik resulterade i 1 bild på flätan och ungefär 10 bilder som den här...!

När rätt blir fel

Jag hittade den snyggaste klänningen jag sett i hela mitt liv. Den hade allt och tyvärr lite till - såsom en söm i midjan. Hade jag varit 10 cm längre hade det varit perfekt, nu satt sömnen dessvärre nedanför min midja, ner mot höften och framhäver sånt som jag inte ens har! Konstig kroppsform, valkar och bredare höfter. Den snygga klänningen gjorde mig riktigt ful. Ja, om jag inte kan tänka mig att konstant posera som en fotomodell i rätt ljus varje gång jag har den då...

När alla går isär

Nu verkar det som om vi är i den åldern att alla varit tillsammans så länge så nu kommer skilsmässorna istället. Både bland vänner och på sociala medier. Bland de mammor som jag följt genom åren är vi som håller ihop en minoritet. Några har varit tillsammans väldigt kort tid, andra många år - men gemensamt är att de separerar.

Det gör mig verkligen ledsen i hjärtat. Jag är en hopplös romantiker som tror på evig kärlek, och en hel del kämpande. Jag hoppas att Fredrik kommer älska mig för alltid, och att vi fortsätter utvecklas och skratta tillsammans utan att glida isär.

Det är ju ett känsligt ämne det här. Men jag vill bara att alla ska få känna hur underbar och fantastisk äkta kärlek kan vara. Jag blir skitirriterad när jag ser putti-nuttiga-snutti-puss-statusar på Facebook när jag vet att de bråkar och slåss varannan helg, eller flirtar på Tinder. Först blir jag irriterad över att allt ska verka så perfekt men egentligen bara är falskt. Sedan blir jag ledsen för deras skull över att de inte fattat hur ett förhållande ska/borde vara.

Och hur mycket ska man kämpa egentligen? Om din kille inte slår dig, är alkoholiserad eller otrogen är det inte värt att kämpa lite till då? Eller ska man släppa och gå vidare? Och gå vidare? Och gå vidare?! En del byter partner i rasande fart. Kanske måste man vända blicken inåt och istället för att försöka ändra någon annan, ändra dig själv först. 

När jag gifte mig var det den lyckligaste dagen i mitt liv. Vi hade haft våra svackor men sedan vi gifte oss har det bara gått uppåt. Jag är tacksam över att jag hittat den som är perfekt för mig. Ibland undrar jag vad som hänt när folk skiljer sig efter kort tid. Lovade de inte varandra i nöd och lust? Jag är genuint intresserad av människor och alla har vi en historia, men det är en sådan sak som man liksom inte kan fråga om rakt ut, så jag får helt enkelt fortsätta undra vad som hände. 

Jag tror absolut inte på att kämpa "för barnens skull". Om det ska hålla måste man göra det för sin egen skull och ingen annans. Men man kan inte vara den som kämpar ensam, man är ju två i ett förhållande.

Efter 14 år med Fredrik har jag lärt mig en hel del om kompromisser, hur han fungerar och hur jag fungerar, hur vi löser våra problem tillsammans. Det underlättar att ha samma åsikter om barnuppfostran och ekonomi, annars hade vi kunnat bråka en hel del! Varje dag är inte rolig. Sommaren var kämpig, men för oss var det barnen som var "jobbiga", inte något mellan oss. Att få jobb och fritid att fungera bland trötta, bråksugna ungar. 

Så vad säger du, hur mycket ska man kämpa? Är du skild? Eller har du haft samma partner i 35 år? Vad hände för er? Kommentera gärna :)