Det är frågan jag ställer mig ibland, när man lever det helt vanliga livet som trebarnsmamma. Varje dag ger en ny erfarenhet, den ena värre än den andra.
Jag var på Ica Maxi och skulle handla "lite snabbt" ensam med mina tre barn. Och ungefär fyra miljoner pensionärer, det var visst en sån dag. Jag frågade som vanligt innan om någon behövde gå på toaletten och de svarade som vanligt nej. Men en bit in i affären började Vega skruva på sig så jag ökade shoppingtempot så pass att jag glömde hälften av det jag skulle ha.
Väl framme i kassan var det så akut att jag högg Vega i ena handen och Elis i andra och lubbade till toaletten, slängde in dem där och ropade i farten "Lås dörren och öppna inte förrän jag kommer tillbaka" och vände för att springa tillbaka till Lisa - som skrek i högan sky i armarna på en okänd kvinna. Bredvid henne stod fyra miljoner pensionärer och kassörskan och tittade på mig och undrade vad jag var för dålig mamma som lämnat sin bebis ensam i vagnen?
Kvinnan gav mig Lisa och sa att hon försökt klättra ur vagnen, och jag försökte ursäkta mig och förklara vad som hänt, jag hade ju faktiskt avvärjt en bajskatastrof i kassakön!
Jag betalade och packade så fort jag kunde och begav mig till toaletterna med andan i halsen. Torkade Vega och tittade mig i spegel, och vad såg jag i spegeln om inte mig själv med en stor sotig svart fläck på näsan! Och en närmare titt visade även att jag hade suttit på choklad i mina vita byxor och det var väl där någonstans jag började titta efter den dolda kameran...
Men vet ni vad? Jag har blivit en sån där människa som inte bryr mig. Stirra på mig på Ica ni, det bjuder jag på! Vassego`:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar