Gott nytt år!

Den årliga nyårs-kyssen (den 15e i raden för oss) blev inte vid tolvslaget i år, vi är för trötta och går och lägger oss nu! Men det lär väl komma ett nytt år ändå. Gott nytt år på er!

Plus-plus

En av pedagogerna på dagis pratade varmt om "plus-plus" så Vegas gammelmorfar gav det till henne i julklapp. De finns i många olika färger och med en beskrivning på vad man kan bygga, den här förpackningen tex kunde man göra en krona och en bil med släp. Och självklart kan man bygga vad man vill, det stimulerar både fantasin och förfinar fingerfärdigheten hos barnen. Och vuxna! För jag och min bror satt då och byggde när barnen lagt sig...

Jag vill minnas att jag hade något liknande när jag var liten, fast de var större och i skumgummi typ? De här är ganska små och i hård plast.

Bobbo, we have a problem!

Lisa fick en Bobbo storlek XL i julklapp. Och så glad hon blev! Sedan förvandlades det mer till frustration och hon grät av och till hela juldagen...

Bobbo är för tung för att hon ska orka lyfta honom. Och när hon släpar honom så är han så stor att hon fastnar överallt. Och sedan ville, eller ska jag säga skulle hon absolut ha honom i sängen, på sig när hon ska sova!

Jo, om man tittar noga är det faktiskt en Lisa därunder Bobbo! 

Lisa 2 år!

Nu börjar denna damen få lite attityd. Jag tycker synd om Vega som måste foga sig efter Elis och som får stryk av Lisa. Eftersom Lisa inte har något att säga till om egentligen så drar hon Vega i håret så det lossnar stora tussar. 

Hon är envis. Vill göra själv, och säger "fälv" vilket betyder kan själv. Jag försöker klä på henne, hon skriker att hon kan själv, jag tar två steg bakåt och då skriker hon hjälp, för då har hon insett att hon inte kan själv, haha! 

Men hon tar på byxor, strumpor och overall med skorna själv! Det kan ta en stund och blir inte alltid rätt men oftast blir det faktiskt det!

Det trillar så mycket ord hur henne nu, och flerords meningar. Pappas lypsyl, smör på smörgåsen, yoghurt tack osv. En del låter så himla roligt, som när hon säger Abdullah (hennes kompis på dagis) Hon säger LAH jättehögt och bestämt, precis som Ann blir ANN!
Hon säjer "bassa" fast hon menar kissa (och/eller bajsa) smör till smörgås, ost betyder smör på smörgåsen (!) och många namn blir sista stavelserna (Isabell =Bell, Sabina = Ina osv) Ja, hon pratar mycket och gör sig bra förstådd. Min! används mycket nu också...MIN potta, min snutte, min docka...

Det är mycket frågor och hon undrar alltid E de dä? (vad är det där?)

Hon sover inte på dagen hemma, om hon inte somnar i bilen om vi åker någonstans. På dagis sover hon ca 2 timmar per dag i vagnen ute. Hon verkar trivas på dagis och det är inga problem. 

Just nu är hon inne i en jobbig period, hon skriker varje kväll när hon ska sova (man måste sitta med henne tills hon somnar) och senaste nätterna vaknar hon och skriker på nätterna, inatt var det flera timmar. Och vaknar tidigt som fan, igår kl 04 och somnade inte om...
Vi lägger henne i hennes säng men hon kommer alltid upp och lägger sig inne hos oss i sin spjälsäng där.

Lisa 1 år vs Lisa 2 år 

Hon har inte blöja alls när hon är hemma, utan både kissar och bajsar på pottan eller toaletten. På dagis har hon blöjan på men går på toaletten. Hon kissar innan hon sover för natten och det första hon säger på morgonen är oftast att hon vill gå på toaletten, och i princip alla gånger är hon torr i blöjan, även fast hon fortfarande dricker en flaska välling till natten.

Hon blev sjuk efter hon tillfrisknat efter vattkopporna, en vecka efter dem fick hon lunginflammation och öroninflammation så det har varit en jobbig period för henne på slutet. 

När hon fnittrar så knickrar hon så underbart så jag vill bara busa med henne hela tiden.

Ofta är hon sur och grinig vid middagstid, vill bara vara nära och bli buren.

Lisa fick dockor och dockkläder och en vagn i trä på sin födelsedag. Hon älskar att ta på och av kläder och mössorna på dockor, och bädda ner i vagnen.

Min stora lilla tjej!

Lady in red

Ikväll har vi gjort något av det mysigaste med julen, klätt granen. Egentligen är det i morgon tycker vi, men för att barnen ska få vara med så gjorde vi det nu. Alla kulor på en gran ala children style men det är charmigt tycker jag!

Vi har bakat lite. Städat lite. Jag har fokus på att inte stressa, bara njuta. Det vi inte vill eller hinner, det skiter vi i!

Nu kommer Tomten snart, som jag längtat haha!

Senaste modet

Vega "blivande make-up artist" Källström har stylat både sig själv och syrran. Jag spår en lysande framtid! Kom ihåg vart ni såg lila mustasch med matchande ögonbryn först!!!

PS. Hon har lediga tider över på nyår om ni önskar boka en tid...

Triss - plötsligt händer det!

Yes, jag vann 50 spänn!  Men vilken otroligt tråkigt adventskalender! Om du så bara  köper en chokladkalender så får du ju i alla fall något varje dag. Men med Triss kalender skrapar man en lucka varje dag med en symbol, där du så småningom KANSKE kommer få tre lika symboler och du vinner. Typ 50 spänn. Nån dag är det ett extra skrap,  som en vanlig lott,  men kom igen, gäsp...

Att ha barnen i sovrummet

Jag och Fredrik har alltid tyckt att det är viktigt att vi har vår säng och vårt sovrum till "oss". Alla våra barn har flyttat in på eget rum ganska snabbt (ca 4-6 mnaders ålder om jag inte minns helt fel), men legat vägg i vägg med vårt sovrum så det ändå varit nära. För oss har det fungerat och vi tycker att det passar oss och vårt "vuxenliv". 

Men med varje barn så går det sämre och sämre kan jag säga...och nu finns ingen ork att ta fighten som uppstår utan nu är det lättast möjliga som gäller. 

 Vi har också alltid lagt våra barn, sjungit en sång och sedan gått därifrån. Det har också fungerat tills nu. Jag kan säga att sex års principer farit åt helvete. Och det är också ok. Jag är redo för det nu, men hade någon sagt nått när jag fick första barnet hade jag inte lyssnat. Nu är plötsligt jag den som småler i smyg åt blivande förstagångsföräldrar när de berättar att "såhär ska minsann vi göra, och vi kommer inte ändra oss när bebisen kommer"

Vi tycker också att det är viktigt att barnen lägger sig i tid så vi två kan få några timmar tillsammans varje kväll. Numera är dock Elis vaken till 20, ibland så mycket som kl 21.

Och Vega vill alltid somna i vår säng, och så bär vi över henne till hennes säng när vi lägger oss.

Och nattningarna som gått så smidigt...nu vet vi hur det är att natta länge! Fredrik sitter med Lisa ungefär 30 minuter varje kväll (jag misstänker dock starkt att tiden är mer beroende av hur länge det tar att kolla Blocket än hur snabbt Lisa egentligen somnat....!) 

Och jag som köpte en ny säng till Lisa och med glädje såg framemot att kasta ut spjälsängen fick gott bära tillbaka den in till vårt sovrum! Varje kväll kl 21 vaknar Lisa och kommer upp, lägger sig i spjäsängen och sover. Heeeeela natten. Men bara om hon får ligga kvar där, annars kommer hon på retur hela natten! 

Så sammanfattningsvis, det här med att spontanknulla i sitt eget sovrum är just nu bara att fetglömma!

Att sparka sina barn

Ja förlåt för rubriken men jag älskar dåliga ordvitsar. Det mer korrekta bör väl vara "Att sparka (med) sina barn" men jag kunde inte låta bli.

 I veckan har vi haft ett härligt vinterväder, perfekt för att vara ute och sparka varandra (haha...) Självklart konstant bråk om vilken som skulle åka, bli skjutsad, titta på, springa bredvid och så vidare.

Häftigast var förra året när isen var helt blank och perfekt och vi sladdade runt hur länge som helst med sparkarna. 

Kommer ni ihåg sparklådorna som fanns när vi var små? En liten trälåda som man satte på sparken som man bäddade ner småbarn i, och alltid hamnade man nere i fotändan på den tillslut...

Jag tog helt enkelt sittdelen på Emmaljungan och spände fast på sparken så satt Lisa som en kung i den, med sele och Voxipåse och allt. 

Just nu har vi +4 grader och regn, hela världen är som en enda stor isbana så det verkar lovande för en skridsko-is även i år! 

"Jag ska inte baka något i år"

Jag älskar att baka inför jul. Eller baka och baka, det blir mest julgodis och att smälta choklad och blanda med andra onyttigheter kräver inte så mycket kunskap och bakande...

Det finns egentligen bara en sak som jag är bra på att baka och det är chokladfudgekaka. Det är enkelt: ta bara allt onyttigt som du har hemma och blanda! Grädde, smör, socker, choklad, ja ni fattar. Himmelsk gott! 

Så i år tänkte jag skita i alltihop! Men så smyger sig julen närmare och julstämningen börjar göra att det rycker i bakar-tarmen, så då är det bara att sätta på sig förkläde och mössa och sätta igång!

Men istället för att göra samma sak som alla år (fast det är gott...) så tänkte jag vidga mina vyer lite. Göra lite småkakor (blev väldigt torra, Men snygga! Man får titta på dem, inte äta dem) Jag har aldrig bakat lussekatter vad jag kommer ihåg så mamma fick instruera mig. och så gjorde jag saltlakritsfudgen till Fredrik som jag vet att han älskar. 

Fredrik älskar också Mintkyssar, så jag tänkte överraska honom. Vatten, florsocker och ättiksprit, vad kan gå fel?!

Allt visade det sig, och den historien är så lång att jag kan skriva en bok om det. Jag har i alla fall testat tre gånger och fick till 13 (!) stycken som nu är uppätna. Både barnen och Fredrik älskade dem. Sedan testade jag kallrörda, men det blev ju inte alls lika gott. Så nu laddar jag för ett fjärde försök...wish me luck.

Vad brukar ni baka till jul? 

Vegas provsvar

Ni som läser min blogg vet att jag varit orolig över Vegas växtvärk och att hon har mycket blåmärken jämt. När jag satt i Sundsvall på examinations-föreläsningarna som vi hade i klassen blev jag alldeles kall och fick en klump i magen, när min klasskompis pratade om leukemi och att de första symtomen kunde vara "ont i benen och mycket blåmärken". Jag som försökt få en läkartid i månader gick ut och ringde HC direkt och tjatade åt mig ett samtal via sjuksköterskan och vi fick en tid samma dag! Då var ju inte jag hemma men vi fick komma dagen efter. 

 Läkaren gick igenom henne noga och jag som var så rädd att han skulle känna någon resistens i magen på henne eller svullna knölar vid nyckelbenen hittade inget konstigt.Han vet att jag läser till barnsjuksköterska så han frågade mig hur jag funderade och jag sa att man såklart tänker det värsta jämt, och att min kusin dog i leukemi så jag var rädd för det. Han tog mig på allvar och förklarade att han inte hittat något konstig men att vi såklart skulle komplettera med blodprover.

De stack henne sex gånger utan att få till det så vi fick åka in på barnmottagningen och mina duktiga kollegor stack en gång och så var det klart! Vega var så otroligt duktig och satt helt still trots att det gjorde ont! Även fast de stuckit henne flera gånger och visste att det kunde göra ont, så satt hon still. 

Nu har vi äntligen fått provsvaren och läkaren dubbelkollade med jouren på barnmottagningen och de kom fram till att allt såg bra ut och vi kunde fortsätta ge Vega Alvedon för värken på nätterna och om inget tillstöter eller ändrar sig så kan vi vara lugn. otroligt skönt att ha kollat det!

Om nio månader kommer bebisen...

Igårkväll drabbades vi och några tusen till av att internet slutade funka. Och det höll i sig ända till idag eftermiddag! Och bredbandet fungerar inte än... sjukt störande. Så vad gör man? Min gissning är att det blir babyboom i Hammerdal 2017!!!

Vi läser en högaktuell bok!

Undrar om författaren visste vad som skulle diskuteras under Lucia 2016 när han skrev boken om Bo som ville vara Lucia men inte visste om han vågade?!

Barnens kattor

Det blev några lussekatter, och några bokstäver och lite smått och gott under de hela fem minuter som barnen hade tålamod till att sitta still och baka!  Så söta!

Löss i huset!

Min blomma började se lite vissen ut, och vid närmare inspektion ser jag att bladen verkar vara angripen av löss! Eller i alla fall EN stor lus. Som förmodligen heter Lisa. Den lusen går också runt i huset och skruvar ur glödlampor ur lamporna, och stoppar leksaker i mina skor!

Att försöka få till ett julkort...

En skrattar, två gråter. Alla är glada men en är ur bild. En är glad, två tittar bort. Tre tittar bort. Ljuset är bra, men barnen är suddiga. Ljuset är dåligt men barnen är bra. Barnen är urgulliga alla tre men telefonen och/eller kameran är värdelös. Mamman är värdelös. Allt är värdelöst.

Ungefär så är julfotograferingen varje år! Jag blir lika ledsen varje gång, barnen är så duktiga men bilderna blir aldrig bra. Så jag tänkte att vi tar ett riktigt dåligt kort och gör till julkort i år - men inte ens det fick jag till!

Så nu har jag skickat efter ett bra men halvsuddigt kort. Det får bli så. Men mina barn är söta!

Julklänning till mammor

Jag beställde 6 st fantastiska klänningar till julbordet i helgen. Tre från Nelly hann komma men jag kunde bara ha den här, de andra två var för små. Vilket var tur för den här var en favorit!

De tre andra från Zalando hann inte ens komma pga hög belastning nu innan jul men de kom på måndagen efter...två var dock en besvikelse och den tredje var underbar, nu måste jag bara motivera mig själv varför jag ska behålla den när julbordet redan varit!

Vega 4 år idag!

Tänk att den här lilla (ful)söta flickan kom till oss 121212 för precis fyra år sedan! 

Och som alltid nu när barnen fyller år blir jag gråtmild och får lätt ångest över att tiden går så fort.

Jag hade köpt en klänning i stl 104 och den var nästan trång! När vi mätte förra veckan var hon 102 cm lång. 

Annars så påminner Vega så otroligt mycket om hur jag var, och känner igen mig massor i hennes beteende. Hon grinar för allt, och gnäller jämt. Hon fryser alltid, precis som jag, och vill alltid gå in istället för att vara ute och ha kul. Hon sitter gärna och pysslar för sig själv länge, länge, med dockor eller barbie (just nu). 

Vi kämpar för fullt för att få henne helt avvand med att suga på tummen. Hon har fortfarande blöja på natten, men hon kissar inte alltid i den. Just nu får hon Laktulos varje dag, för magens skull.

Det är ganska synd om henne, Elis bossar över henne och Lisa river henne i håret så stora tussar lossnar, slår, puttar och river henne och Vega gör nästan aldrig motstånd! När hon får vara ensam är hon helt underbar och otroligt roande att lyssna på, samtidigt som hon kan slå bakut och sätta sig på tvären på det mest irriterande sätt.

Trotsen och utbrotten har dock blivit mycket bättre och förut kunde det vara flera gånger varje dag - nu kanske nån enstaka gång i veckan. TACK och lov! Det har varit otroligt jobbigt.

Eftersom hon haft så mycket ont i benen och mycket blåmärken har vi varit till doktorn och blivit undersökt samt tagit prover. De stack henne 7 (!) gånger innan de fick till proverna och även om hon hade Emla så gjorde det ont men hon var såååååååå duktig! Lugn trygg mamma = lugnt barn. Tapper tjej! 

Oftats lägger vi henne i vår säng och sjunger en sång på kvällen, och när vi lägger oss bär vi henne till hennes (eller Sabinas säng) I november skrek hon varje natt, men sedan en vecka tillbaka har hon faktiskt sovit ganska bra!

Vega 4 år idag, tillbakablick med förlossningsberättelse igen!

Jag älskar förlossningsberättelser! Och att föda är det häftigaste jag varit med om, och av mina tre barn var Vega (andra barnet) DEN PERFEKTA FÖRLOSSNINGEN. Jag hade inte kunnat önska en enda grej annorlunda. Alla mina tre har varit toppen, men hennes var perfekt.

Så här kommer det jag skrev efter att jag fött Vega 121212:

Jag var ju till barnmorskan på förmiddagen den 11 december. Efter att hon gyn-undersökt mig och konstaterat 1,5 cm öppen (vilket man kan vara ett tag som omföderska) så kände jag att när hon varit där och pillat så började jag få lite molvärk i rygg och ljumskar, ungefär som mensvärk. Det hade jag hela dagen. 
Hela slemproppen gick på eftermiddagen, rosafärgad och äcklig. Jag får springa på toa och göra nr 2 säkert 15 gånger! Ont i röven….

Sammandragningarna börjar som vanligt bli fler på kvällen, men jag anar att de är lite ondare men mer oregelbundna nu. För att få fart på det hela går jag ut på 30 minuters promenad trots minus 20 grader. Sammandragningarna kommer ca var 5e lyktstolpe märker jag. Klockan är då 22.

Efter det tänkte jag att nu lugnar det sig nog ändå så jag hinner sova några timmar. Ringer mamma och säger att det nog kört igång nu men hon kan lugnt sova för jag planerar att lämna Elis på dagis i morgon innan jag åker in! 

Nu känns värkarna onda som ca 3-4 på en 10gradig skala men de är så oregelbundna. Känns som mensvärk. Efter ett tag kommer dom med 5-7 minuters mellanrum och jag har tagit Alevdon och värmeflaskan till sängen men det går inte sova. Klockan är 22.30
Jag lägger mig i ett skållhett bad, det brukar ju lugna ner det hela. Men då kommer värkarna med 2 minuters mellanrum och gör ont! Jag tar mig knappt ur badet, och Fredrik sover med öronproppar. 

Jag ringer förlossningen och dom vill att jag kommer in. Ringer mamma och väcker Fredrik, tror klockan är ca 24 då.

Mamma kommer insladdande på gården och vi sätter oss i bilen. Värkarna är jävligt onda ca 7-8 på en skala, och kommer hela vägen in med prick 3 minuter mellan och håller i sig en minut. För varje värk kör Fredrik fortare och fortare, han ser att nu är det på gång. 

Vi kommer in till förlossningen strax innan kl 02. (Kl 02.58 är hon ute)

Jag tänker att om jag bara är öppen några centimeter nu så skjuter jag av mig huvudet. Men jag är öppen 8 cm! Det känns jättebra att ha kommit så långt redan! Jag får lustgas, andas två värkar och spyr sedan en sväng. Sedan känns det bättre. Dock trycker det på så hemskt mot rumpan, känns som att jag ska bajsa ner Fredrik som masserar min rygg. Jag spänner emot med skinkorna vid värkarna och det känns inte bra, skulle egentligen vilja släppa efter bara. Försöker gå på toaletten men det gör för ont att sitta. Barnmorskan tror att det är hinnblåsan som trycker på bakåt och vill ta hål på hinnorna om en stund. Vega mår bra i magen och jag slipper ha CTG på mig alls. 

Jag står och stampar med ett gåbord och brölar i masken. Jag försöker att inte gå upp på tå och spänna mig (som man inte ska göra enligt boken Föda utan rädsla) men jag tycker det funkar bäst för mig att knäa, sedan gå upp på tå, sedan knäa osv. Slänger med huvudet fram och tillbaka och andas bara tre andetag per värk i lustgasen trots att värken knappt börjat då, men jag blir så yr annars. 

45 minuter senare är jag helt öppen och jag vill krysta. Barnmorskan tar hål på hinnorna och sätter skalpelektrod på Vega. Jag ligger på vänster sida i sängen och vill ha benen ihop, det gör förjävligt ont när barnmorskan lyfter benet och håller i. Jag känner för varje värk att det rinner varmt mellan benen (vatten och blod) och jag har fruktansvärt ont i både rygg och fram i magen.

Min lugna andning och avslappnade axlar har farit all världens väg och jag tycker jag spänner mig för mycket, men barnmorskan säger att jag jobbar på bra. Jag vill bara hoppa ur skinnet vid varje värk och gör massa konstiga saker med fingrarna, viftar med spypåsen och sånt för att liksom avleda mig själv. 

Värkarna kommer varannan minut och jag försöker tänka på att fokusera på de smärtfria tillfällena men jag tycker inte jag hinner det riktigt innan nästa värk tar över. Pratar för mig själv ”snart klart. Snart klart” och släpper ner axlarna och försöker andas ändå.

Den här gången sa jag flera gånger att jag klarar det fan inte, för det kändes oöverkomligt. Jag svor ganska mycket på slutet :)

Även denna gång var det en kant i vägen för bebisens huvud, så barnmorskan tryckte undan den och bad mig krysta, det gjorde jävligt ont men jag kände att huvudet plötsligen kom längre ner. Men denna gång tyckte jag det var ”skönt” att få krysta, det tog udden av värken. Plötsligen går det en våg genom kroppen och den krystimpulsen skjutsade på bebisen rejält neråt! Det går inte stå emot! Jag andades i masken, brölade som en kåt älgtjur och snabbandades om vartannat, det måste nästan låtit komiskt. När huvudet nästan var ute och jag skulle hålla mot krystvärken snabbandades och pustade jag bäst jag kunde men sedan tryckte jag på som faaaaan. Nu ska ungen ut om jag så spricker upp till naveln! Huvudet kom farande och jag tänkte att Äntligen klart! Då satt hon fast med axlarna så jag fick pressa lite extra och vips så var hon ute! Tre krystvärkar tog det denna gång!

Skrek gjorde hon direkt och smärtan försvinner i ett trollslag. Navelsträngen var lite kort så hon kom bara upp på min mage. 
Fredrik klippte navelsträngen och vi gosade alla tre ett tag medan barnmorskan försökte få ut moderkakan. Jag fick syntocinon i handen för att hjälpa till men tillslut fick hon trycka rejält på magen så kom den också ut. Inte ett stygn behövde sys!

Vega vägde 3170 gram och var 51 cm lång, något större än sin bror.

Jag känner mig mycket bättre i kroppen denna gång, inte så ont i underlivet alls, lite ont i röven men det hade jag ju innan också! Dock väldigt ond runt naveln, så jag drog på mig ett par tajta ”mormorstrosor” med ben och som är hög i midjan, jätteskönt med stöd för magen och så håller de bindan på plats. Bäckenbotten känns också stabilare denna gång konstigt nog, jag kan redan knipa när jag är kissnödig (det kunde jag inte i början med Elis)

Har nästan slutat blöda redan nu efter ett par dygn. Har väldigt mycket eftervärkar vid amning och när Vega skriker. 

Efter 8 timmar åkte vi hem och stolta storebror vill bara pussa och klappa på syster hela tiden :)

(och ja denna gång bajsade jag på mig lite på slutet, men det enda som hände var att barnmorskan sa Nu kommer det lite bajs, jag torkar bort det lite försiktigt nu och jag tänkte inte mer på det) 

Vega sover som en sten på dagarna och jag får väcka henne för att amma efter 4 timmar, men på kvällen slår hon upp sina två blå och sen suger hon konstant hela natten. Mina bröstvårtor blir såklart inte glada över det, det gör helvetiskt ont. Jag smörjer med Purelan och håller dom mjuka, och har tagit amningsnappen nån gång för att avlasta dom lite. Men nu när hon sugit igång mig (välkommen Dolly Parton) försökte jag i alla fall hålla henne utan mat med två timmars mellanrum, men det enda som hände var att hon var jävligt arg inatt. 

Jag är så glad att min första förlossning var bra – och denna ännu bättre! Knappt någon smärtlindring, snabb och utan komplikationer. Jag känner mig väldigt tillfreds och lycklig! 

Får era barn se på vad de vill?

Elis var nog runt två år när han började navigera plattan själv, och sedan tv:n och allt man kan se där. Just nu tittar han mest på Netflix och Vega tar plattan. Lisa hon liksom halkar med på det som de väljer att titta på.

Elis tittar gärna på Transformers eller Turtles. Fredrik gillar inte alls det, tycker att det är för mycket av sådant som Elis ändå inte förstår, och att han inte lär sig något vettigt av att titta på det.

Vega tittar nästan bara på YouTube och vad jag än sätter på så slutar det med något av följande; asiatiska barn som öppnar Kinderägg, vuxna som bygger med Play doh, någon som leker med dockor som bajsat på sig, eller folk som klär ut sig och byter mellan olika maskeraddräkter. ALLTID. Om jag inte avbröt henne skulle hon nog sitta i timmar utan avbrott. 

Ett annat program som Vega gillar just nu är Barbie. Ett totalt puckat program som bara handlar om ytliga korkade saker.

 

Frågan är om det är vi vuxna som lägger våra värderingar i det men det är helt harmlöst för henne? Eller kommer det sätta spår i dem trots att de inte tittar på dödligt våld eller mobbing och svordomar? Jag hör ju när de pratar ibland att de använder fraser som de inte själv förstår men som de hört i ett program, ibland bra "rör inte min kompis!" eller ibland sämre "om du inte passar dig ska jag utplåna hela din värld". Va? Vet du ens vad utplåna är? Eller andra konstiga ord som magnetfällt och elektriska spänningar och ackumulatortank :D

Jag har åsikter om vad de får och inte får kolla på, men ibland orkar jag helt enkelt inte ta striden.

Hur gör ni?

Ny favorit

Jag har blivit helt förälskad i en ost och äter den oroande ofta! Testa du med!

Paniken när brandlarmet går!

Jag tror vi låg och sov väldigt djupt när brandvarnaren på bottenvåningen börjar tjuta. Direkt när man förstår vad det är som låter dunkar hjärtat i 200 och jag famlade efter glasögonen - jag HATAR det där, att jag inte ser något alls utan glasögon eller linser! 

Jag och Fredrik studsar ur sängen samtidigt och nerför trappen och samtidigt rusar tankarna runt i huvudet, om det brinner vart är brandsläckarna, hinner vi rädda barnen, och vart FAN brinner det?!

Som tur var så var det falskt alarm, och vi vet inte alls varför en av brandvarnarna valde att börja tjuta sådär mitt i natten. Klart är att man blir väldigt skärrad trots att det inte är något, så man kan inte ens föreställa sig hur man skulle känna om det verkligen brann. 

Men såhär i juletider med många tända ljus och kastruller på spisen; glöm inte kontrollera era ljus och andra riskkällor, se till att ha brandvarnare som fungerar och många brandsläckare lätt tillgängliga!

När vi lugnat oss lite kom också förvåningen. Barnen vaknar en eller flera gånger varje natt - om jag så mycket som tänker på att släppa en fis så vaknar antingen Lisa eller Vega direkt - men den här natten sov de. En brandvarnare tjuter riktigt högt men ingen av barnen så mycket som tittade upp och både Elis och Vega förnekade att de hört något när jag frågade på morgonen. Sedan undrar man ju också varför den gick igång bara sådär utan anledning, är det någon i huset som ville förmedla något (typ, ni ska aldrig få sova en hel natt, sover barnen så måste ni vakna av nått annat...)? Spooky mohahahaha!

Jag har fått böter

Konstapel Elis och hans assistent Vega skrev ut böter på mig idag. "Vad har jag gjort?" undrade jag och Vega upplyste mig då om att jag tagit en bok på Ica utan att betala. Och så gör man inte! läxade hon upp mig, haha vart får de allt ifrån?!

HLR på barn

Parallellt med den kursen jag gått nu har jag också gått en utbildning för att bli instruktör för Barn-HLR, det vill säga hjärt-lung räddning på barn från o år till puberteten. Vi blev erbjudna den via skolan men har gått den på fritiden.

Igår blev jag klar och examinerades av en huvudinstruktör under tiden som jag hade min första klass sjuksköterskestudenter som jag instruerade. Jätteroligt och jag trivdes som fisken i vattnet.

Men förutom att det är roligt för mig är det ju faktiskt livsviktigt! Jag tycker att alla föräldrar bör gå en kurs i HLR (på en del BVC finns det) samt alla som jobbar med eller i närheten av barn ska kunna barn-HLR! Dessutom måste kunskaperna uppdateras så minst en gång per år bör man gå igen för att hålla sina kunskaper vid liv.

Det absolut viktigaste att veta vad det gäller barn är att deras reserver tar slut så mycket fortare än hos vuxna så HLR ska ALLTID påbörjas innan man larmar (på vuxna larmar man först och startar därefter HLR) Är man flera så larmar givetvis en person medan en startar HLR.

Det andra mycket viktiga att veta är att om barnet inte har egen andning är att efter att man skapat fri luftväg ger man 5 INBLÅSNINGAR, och dessa fem inblåsningar kan vara det som väcker barnet till liv igen och hjärtkompressioner kanske kan undvikas, så är det något man ska hålla reda på så är det det.

Detta är en grov sammanfattning och är du intresserad så läs vidare!

Barns anatomi skiljer sig från vuxnas på flera sätt.

 - De har en liten munhåla med förhållandevis stor tunga som lätt faller ner och täpper till luftvägen om barnet är medvetslöst.

- De har luftvägar som är smala och mjuka och som lätt komprimeras om man böjer huvudet för långt bakåt (som på en vuxen) eller framåt. Man kan tänka att näsan på barnet ska vara i "sniffing position" dvs rakt uppåt.

 - Deras lever är inte skyddad av revbenen förrän någon gång efter 1 års ålder, vilket gör att den lätt kan skadas om man trycker på bröstkorgen för långt ner!

Ett barns huvud är också stort och tungt i förhållande till kroppen, och små barn (4-6 mån) andas bara med näsan, de öppnar inte själv munnen om de tex är täppt i näsan.

För att kontrollera medvetandet på ett tillsynes livlöst barn ropar du högt och skakar det i axlarna/nyper det, men såklart inte för kraftigt.

Om det inte reagerar eller andas skapa fri luftväg genom att ta din ena hand mot barnets panna och den andras pekfinger under barnets hårda del på hakan och lyft hakan uppåt. Sätt ditt öra tätt mot barnets ansikte för att SE om barnets bröstkorg rör sig, KÄNN om barnet andas mot din kind och HÖR om det andas. Om fortfarande inga andningsrörelser så gör ett haklyft, dvs sätt din tumme vid barnets tandrad och dra hakan uppåt för att skapa ett underbett, eftersom tungan är fäst i käken så följer den med upp om man lyfter hakan.

Börjar barnet andas så lägg det i stabilt sidoläge. Larma men lämna inte barnet utom sikte.

Om barnet inte andas ge 5 inblåsningar. Kolla efter livstecken. Livstecken kan vara att det sväljer, rör sig lite eller har en någorlunda bra färg. Inga livstecken då är barnet slappt, ful i färgen (grå, blek, blå osv) och även om det kan ha enstaka oregelbundna andetag räknas detta inte som livstecken utan du måste påbörja HLR!

OM barnet visar livstecken gör du 20 inblåsningar under 1 minut - larma - fortsätt med 20 inblåsningar.

OM du är osäker på om barnet visar livstecken PÅBÖRJA BRÖSTKOMPRESSIONER. Det är inte farligt att göra kompressioner på ett barn vars hjärta slår, den största RISKEN är att inte ge kompressioner till ett barn SOM BEHÖVER DET!

Bröstkompressioner på barn 0-1 år: Sjukvårdspersonal ger 15 tryck, "vanliga människor" ger 30 tryck, på bröstkorgens nedre del (akta bröstbensspetsen! Inte för långt ner) med två fingrar. Andra handen håller du kvar på barnets panna. Trycker ska vara 1/3 av barnets bröstkorg, dvs ganska djupt. Små barn har mjukt skelett och du kommer inte bryta av några revben.

På barn 1 år till puberteten använder du istället din handlov, din axel ska vara rakt ovanför din hand, med rak arm, så du kan använda din kroppstyngd när du komprimerar. Vb använder du båda dina händer som på en vuxen. Du ska göra knappt 2 kompressioner i sekunden.

Ge 2 inblåsningar, därefter 15 (30) tryck. Upprepa 3 gånger = 1 minut. Larma och fortsätt tills hjälp kommer. Om ni är två byts ni av varannan minut för att det ska bli effektivt, HLR är jobbigt!

LUFTVÄGSSTOPP

Om barnet satt i halsen men är vid medvetande, be det hosta! Det finns inget mer effektivt än att hosta själv!

Om barnet inte kan hosta effektivt, 0-1 år, vänd det med huvudet neråt längs din arm, ge 5 kraftfulla snärtar med din handlov mellan barnets skuldror, tänk att slå "framåt- neråt".

Vänd över barnet till din andra arm (kasta inte upp det så ev bit som lossnat far ner igen!) och gör 5 brösttryck OBS precis som med kompressioner för kom ihåg att det lilla barnets inre organ inte ligger skyddade och riskerar skadas, alltså kan man inte göra buktryck som på vuxna. Kontrollera om du ser föremålet i munnen, svep inte blint med ditt finger! Upprepa tre gånger innan du larmar.

Om barnet är medvetslöst, skapa fria luftvägar och se efter främmande föremål. Ge 5 inblåsningar och ger det ingen reaktion måste du genast gå vidare med kompressioner och inblåsningar, dvs starta HLR.

På barn 1 år till pubertet som har en ineffektiv hosta men är vid medvetande gör du fem ryggslag, luta barnet framåt över din arm med barnets huvud som lägsta punkt. Därefter 5 buktryck (Heimlich) som på vuxna, med din knytnäve och andra hand över mellan barnets navel och bröstbenet och ge en snabb inåt riktad kompression. Kontrollera om föremålet kommit upp. Upprepa tre gånger innan du larmar.

Om barnet är medvetslöst gör du som på det lilla barnet - öppna luftvägen - se efter främmande föremål- ge 5 inblåsningar - starta kompressioner och inblåsningar dvs starta HLR.

Barnet bör undersökas av läkare även om föremålet kommit upp eftersom det kan ha blivit bitar kvar som ändå kan ställa till det!

Som sagt, detta är en grov sammanfattning av ett omfattande material men jag tycker det är allas eget ansvar att lära sig detta så om du är förälder eller personal på dagis och skola - KRÄV att ni ska få gå på barn-HLR kurs med jämna mellanrum!

Första december

Vega är sjukt nöjd med första luckan på Frost adventskalender. Kan ni gissa vad hon fick?!