Jag har enträget fortsatt min löpträning i ur och skur hela sommaren, målet är att träna varannan dag och det har oftast gått att få ihop med några få undantag när jag inte haft Fredrik hemma eller någon annan som kan ta barnen.
Jag har sprungit mellan 5-10 km och eftersom vi bott i stugan i 2 månader så har jag sprungit där på grusvägarna med mycket branta jobbiga backar och björnar i hasorna (nåja, en och annan rävunge i alla fall!) Grusväg är snällt för kroppen och jag har inte känt av något varken i kroppen eller underlivet. Däremot nu när jag sprang en mil hemma på asfalt så kände jag av både ena knät, en ljumske samt lite mysko känsla i underlivet precis efter avslutad löptur. Jag ska försöka ta mig till att springa på småvägar igen, men då måste jag ta bilen en bit och det känns ju dumt.
Även fast jag tränat regelbundet hela sommaren så har jag gått upp i vikt. Jag vet inte om det är mitt kvälls-svullande jag ska skylla på (jag vräker i mig godsaker varje kväll och dricker ett glas rött då och då) eller om det är p-pillren! Som för övrig gett mig finnar, sämre humör, mindre lust och blödningar hela tiden. Gahh!
Oavsett så är det sjukt störigt men flåset har ju förbättrats otroligt på kort tid, jag har ju faktiskt bara tränat tre månader hittills och förbättrat mina tider flera minuter sedan jag började. Hejja hejja!
Skickat från min Sony Xperia™-smartphone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar