Innan inskolningen hade jag ångest över två saker - att nu är hemma-mamma-livet slut för evigt och jag har futtiga 4 veckors semester/år att se framemot tills jag jobbar tills jag dör vid 69 års ålder och att barnen kommer träffa någon annan mer än mig. Inte så mycket över just att de ska vara på dagis, där får de ju leka med andra barn och få utlopp för sin energi på ett annat sätt än med mig.
Men nu mår jag lite dåligt över Lisa, för hon är verkligen mammig just nu. Även fast hon träffat min mamma nästan dagligen gråter hon när jag lämnade rummet hos mamma. Och hon brukar aldrig gråta när jag lämnat henne hos min farmor men nu gjorde hon det. När hennes faster skulle vara barnvakt skrek hon rakt ut bara hon såg henne så Fredrik kunde inte åka!
Nästa vecka ska hon börja vara ensam på dagis en stund och jag bävar inför det. Jag är i Sundsvall på praktik så det blir Fredrik som sköter det men även han känner sig lite orolig.
När Vega inte ville vara på dagis fick hon ju vara hemma med mig och Lisa, men nu börjar jag ju jobba så jag kan ju inte vara hemma mer även om jag så önskar.
Älskade unge, om jag bara kunnat vara hemma i några år till <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar