Kort, kortare, kortast

Jag hade lyxen att få besök av en vän som är frisör så hon klippte mig så jag slipper skämmas för mig själv på julbordet i helgen!

Nu är det verkligen kort i nacken, men ändå lite längd kvar fram. Om jag vågat hade jag haft ännu kortare bak, för jag tycker det är elegant och snyggt med en sådan page.

Jag har alltid haft långt hår och i min hjärna tror jag fortfarande att jag har midjelångt hår, den hänger inte riktigt med så att säga...Jag har dock aldrig gillat att ha utsläppt hår, och tycker att det är tråkigt att ha långt hår om jag bara ska sätta upp det ändå. Därför tänkte jag att om jag klipper mig så måste jag ha håret utsläppt, och det är skitsnyggt! Men jag trivs inte. Jag gillar inte när håret åker fram så fort jag böjer mig ner, och som mamma så gör man väl det några hundra gånger om dagen?! Så jag sätter upp det i alla fall, och det är inte alls lika snyggt eftersom jag inte har så mycket hår att sätta upp haha!

Så tanken är väl nu att jag ska spara ut det igen då. Och eftersom jag tänker på det kommer det nog gå extra långsamt, till skillnad från mig som gravid när håret växte så det knakade över en natt.

Som sagt, det är supersnyggt - när jag har det utsläppt!