Separationsångest

Min fina känsliga lilla tjej, här med lite vattkoppor i ansiktet

Vega har ju aldrig gillat dagis, och att bli lämnad på dagis, som Elis och Lisa. Även fast hon är "stor" så kan hon fortfarande bli ledsen, efter att ha gråtit i alla år när vi lämnat henne. 

Just nu är hon också inne i en period när hon blir ledsen om jag bara ska åka och jobba. Jag jobbar mest natt nu, och då påverkas hon egentligen inte eftersom jag lägger henne innan jag åker och sedan sover de ju under tiden jag är borta. 

Men oftast uppfattar hon att jag ska åka, och blir ledsen flera timmar innan. Sedan lägger jag henne, hon gråter. Oftast kommer hon upp igen och är ledsen. Varje dag frågar hon om jag ska åka och jobba. Och samma sak kan det bli om jag bara ska ut och springa när de lagt sig.

Överlag är jag orolig för Vega, hon är inte som Elis. Hon vaknar och har ont i benet i princip varje natt, och oftast bara i ena. Ibland är det på dagen, men det är svårt att avgöra om hon verkligen har ont eller om hon säger så bara för att få lite uppmärksamhet. Massage hjälper sällan, utan det måste oftast ges Alvedon. Hon är ofta hård i magen och jag ger henne mese lite då och då för detta. Hon får jättelätt blåmärken, och jag träffade en pojke på sjukhuset med blödarsjuka och Vega har mycket mer blåmärken än honom! Dessutom är hon alltid röd och irriterad i underlivet, vilket jag tolkar som att hon torkar sig själv på dagis och inte torkar ordentligt, för här hemma torkar jag alltid henne och smörjer och det blir genast bättre. Jag har sökt vår barnläkare flera gånger för att boka en tid, men hon kommer inte ihåg att ringa upp mig så nu tror jag att jag måste ringa vårt BVC istället. 

Dessutom suger hon på tummen mer än någonsin, och har fortfarande blöjan på natten (vilket i och för sig inte är direkt störande) 

Det är lite allt och ingenting med den här tjejen alltså!