onsdag 2 mars 2016

Treårstrots?!

Just nu har vi en jobbig period med Vega. Vi kan inte komma ihåg att Elis var på det här sättet heller när han trotsade så vi vet inte hur vi ska handskas med henne!

Det hon gör mest är att skrika, och det har hon gjort ända sedan hon kunde börja protestera mot Elis, när de bråkar om leksaker osv så det kan jag förstå är henne sätt att säga ifrån. Men hon skriker inte bara lite, utan det är allt hon kan, igår vibrerade mina trumhinnor och det dånade i huvudet så jag nästan trillade av soffan när hon skrek. I perioder lyssnar hon när vi säger att hon ska säga "NEJ" eller "jag vill inte" istället för att bara skrika rakt ut, men det fungerar bara ibland och sedan skriker hon igen så fort det är något.

Hon kan också börja skrika utan anledning, om vi sitter och leker vid bordet eller så. Hon gör också konstiga saker som slänger all leklera på golvet när vi pysslar, och sedan vägra plocka upp det. Överhuvudtaget vägrar hon att hjälpa till att plocka upp efter sig och jag brukar försöka lägga kraven på hennes nivå, om hon bara hjälper till och plockar upp en sak, så kan jag hjälpa henne med resten. Det är bara att få henne att plocka upp EN sak som då blir problemet...

De är bra på att retas med varandra, och Vega kan smocka till Elis, nypas, bitas eller riva honom i håret. Han ger såklart tillbaka och så är det fullt slagsmål. Elis är inte bättre han, utan brukar starta ett bråk bara för skojs skull...

Om vi ska borsta tänderna kniper hon igen munnen, ställer sig i ett hörn och vägrar prata med mig. Ska vi ta på kläderna så blir hon som en geleklump om jag ska hjälpa henne eller så tar hon helt enkelt inte på sig kläderna fast hon kan klä sig helt själv både vanliga kläder och utekläder. När hon inte får som hon vill skriker hon och det går inte prata med henne. Hon kan ofta kasta saker på mig, eller slå mig. Jag försöker prata lugnt, man får absolut inte ta i henne då för då blir det bara värre. Ibland slutar det med att jag måste skrika högre än henne för att överrösta henne och det vill jag egentligen inte. Jag vill inte heller hota men ofta blir det så i alla fall, "om du inte tar på dig kläderna får du inte följa med" Jag är dock noga med att alltid "genomföra" eventuella hot, annars kan det bli hur knasigt som helst.
Elis har aldrig varit uppstutsig mot sin Momma på det sättet som Vega är, hon beter sig lika illa mot henne även om hon säger till på skarpen.

Svårast är det när hon vägrar kommunicera med mig/oss. Hon vill inte att jag tar på henne då, jag får inte titta på henne, ofta kan hon stå och skrika Mamma, mamma fast jag står framför henne. Fredrik får absolut inte prata med henne.

Förutom det så skriker hon ofta på nätterna, ja i princip varje natt. Hon som sov så bra som bebis tar igen det nu! Hon har haft perioder av nattskräck, och mardrömmar. Ofta när hon ropar på mig är hon kissnödig så jag tar henne bara på toaletten så somnar hon igen sedan. Inatt skrek hon dock AJJJJJJJJ så förtvivlat en evighet och jag märkte att hon hade ont och försökte trösta henne men när hon är sådär både på dagtid och nattetid så pratar hon inte med mig. Efter kanske 45 min kunde hon säga att det var ont i benet men då hade jag redan gett henne Alvedon ändå, och jag förmodar att det nu är hennes tur med den där förbannade växtvärken som också Elis haft/har.

Normal, onormal?! På dagis har de inte märkt något avvikande, bara att hon är väldigt bestämd men där bestämmer ju de på ett annat sätt, ska de gå ut så går de ut punkt slut.

Frågor, funderingar, åsikter, hjälp är välkommet!

Däremellan är Vega en otroligt gosig och mysig tjej, som gillar att kramas. Hon är väldigt mammig och kommer inte så bra överens med sin pappa, men gillar att vara med honom på skotertur eller sitta med fiskegrejor!

Ja och hon har blöja på natten ibland, och ibland inte. När hon inte har det kissar vi henne kl 22 innan vi lägger oss för natten men ibland kissar hon i sängen i alla fall. Jag upplever det som att hon helt enkelt inte orkar kliva upp, och sedan verkar det inte störa henne att ligga och sova i en blöt säng! Och tummen är i munnen otroligt ofta nu igen, både natt och dag tyvärr.

Om ni vill läsa bra böcker om barn så kan jag rekommendera:

Växa inte lyda Lars H Gustafsson
Ditt kompetenta barn Jesper Juul
Med känsla för barns självkänsla Petra Krantz Lindgren

4 kommentarer:

  1. Åhhhhh va ja känner igen detta! En fröken på dagis sa att det kan ha att göra med att i 3-års åldern kommer första "bli mer självständig"-fasen,speciellt för tjejjer...har väl tyvärr ingen lösning på detta åt dej, men för oss blir del färre utbrott om ja ligger steget före å förbereder henne på vad vi ska göra. Låter ju super trist... ja vet...men tex om vi ska äta,plocka undan å sen bada typ. Håll ut snart vänder det ;-)

    SvaraRadera
  2. Ja förr eller senare borde det gå över hoppas jag :D Vi brukar också förbereda barnen innan tex säga till fem minuter innan de ska gå och sova så de vet det men väl där så blir det tvärstopp med Vega i alla fall...phjuu...

    SvaraRadera
  3. Låter väldigt likt en bestämd liten dam jag har här hemma! 😂 Särskilt det där med mammighet å inte komma överens med pappa delen, men att åka "raggarVolvo" med pappan är det bästa som finns! 😆

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fredrik förvandlas själv till en treåring när de bråkar så då har jag plötsligt två att bry mig i... :)

      Radera