Sjuk gymnastik

Ja jag menar ju sjukgymnastik och inte sjuk gymnastik men det är så roligt med särskrivningar så jag kunde inte låta bli!

Jag gjorde ju illa mig när jag sprang Blodomloppet. Det hela började med att jag haft ont i höften, och när jag sprang snabbt under loppet sträckte jag även vaden så jag kunde inte gå på flera dagar och det fick mig att söka upp en sjukgymnast.

Det hela visade sig komma från mina diskar längst ner i ryggen, och dålig muskulatur efter täta graviditeter och förlossning. Jag har helt satsat på bäckenbottenträning (kniiiip för fan, eller vad det nu var hon sa Susanne Lagerfelt...) och sedan bara varit glad att kroppen fungerat. Jag har sprungit för att få komma ut och rensa tankarna efter jobbiga dagar och ju längre jag sprungit desto skönare har det varit.

Såhär i efterhand fattar jag att det var dumt, jag ökade tex distansen och belastningen alldeles för fort och jag åt och skötte inte kroppen som jag borde. Den fungerade ju, så jag bara körde på och nu kom bakslaget!

När vi började nysta i mina problem och jag tänker tillbaka så vet jag nu att jag haft problem ett tag. Jag är ofta trött i ländryggen, men jag har bara tänkt att det är en normal trötthet efter en lång dag. Det värker och ibland ilar ner i benet, men eftersom det inte var konstant så brydde jag mig inte.

Så just nu handlar det om att bygga upp min styrka runt ryggraden, nedre delen av bålen och rumpan. Små övningar som gör stor skillnad. Senaste veckorna har varit en bergochdalbana med smärta och begränsningar i mitt liv, något jag inte alls är van vid! Jag som alltid tränat och aldrig haft ont måste nu tänka på vad jag gör! Jag får inte heller dammsuga...men det gör ju inte så mycket!