Att överleva

Den sista tiden har nog varit den jobbigaste tiden i mitt liv, om man bortser från hjärtkrossande händelser som när jag förlorat någon jag älskar. Även om jag inte jobbat hundra procent så tycker jag inte tiden räcker till ens för de mest vardagliga sakerna. Ändå har jag försökt dra ner på onödiga "måsten" och krav. Jag har inte köpt några blommor att plantera ute i år, varken hemma eller i stugan. Jag och barnen har inte planterat sånt som vi brukar som potatis, morötter och ärtor. En del veckor har jag lagt träningen helt på hyllan för det är bara stressande att försöka ta sig ut när jag har fullt upp med annat. Jag har alltså inte hunnit med det som jag egentligen älskar och behöver. Jag hinner knappt göra det som måste göras såsom klippa gräset, tvätta, vattna blommor eller raka benen. 

Vi hinner inte träffa de vänner vi vill träffa, men så verkar det vara för alla. Men ska det vara så? 

Några veckor i sommar har bara handlat om att överleva. Vilket vi gjort men det slog mig en dag att det är helt emot min livsfilosofi. Det är ju nu vi lever, det är det här som är livet. Då kan det inte bara vara att överleva, för då passerar dagar och veckor förbi och plötsligt har det gått åt månader till att "bara överleva" Jag vill inte ha det så, men jag vet inte vad jag mer kan göra för att få mer än 24 timmar på dygnet? 

Idag gick jag på det som är min sommar-semester, en och en halv vecka ledigt. Fast det blir inte ledigt på riktigt, eftersom jag måste börja med skolarbetet. Men det känns ändå skönt. Positiva tankar, positiva tankar!