En fyraårings humör

Det sägs ju att alla åldrar har sin charm och det stämmer. Bebistiden är mysig men jag tycker att barnen blir roligare och roligare ju äldre de blir.

 

Jag vill dock göra ett tillägg; alla åldrar har sin jävliga period också. En tvååring är inte alltid kul...och en fyraåring har sina dåliga sidor med! Det är inte bara en gång om dagen som Elis ser ut såhär;

 

 

Jag skulle säga att en fyraåring kan tjura en hel del. Och inte i det tysta, nej, utan det ska MÄRKAS att han är sur. Ögonbrynen beger sig söderut, munnen prutar ut. Fötterna ska stampas hårt i golvet och om han får gå till ett annat rum och tjura, ja då stampas det ännu högre, för det ska verkligen märkas hur sur han är.

 

Ett exempel där vi är oense varje dag är när han ska lägga sig. Halv åtta är det läggdags och det har aldrig varit ett problem förut. Även om han är trött så vill han inte sova (typiskt barn) Och ju tröttare han är desto surare blir reaktionen såklart. Jag har testat förklara varför man måste lägga sig och sova, och varför barn lägger sig innan vuxna, och varför jag önskar att han lägger sig, vi har diskuterat att vi inte vill bråka varje kväll, och när det inte funkat har vi bråkat för jag tappar humöret tillslut. Jag har även låtit honom vara vaken längre, tillslut var han vaken tills jag skulle lägga mig och det fungerar ju inte, och inte ville han lägga sig mer för det heller.

 

Han är så liten men så klok, men den del saker verkar inte fastna i hans huvud när vi pratar om det. Nu har han också börjat säga att han ska flytta härifrån när han är arg, eller flytta till någon annan (oftast momma) Eller att han hatar att vara uppe, om han måste gå upp och sura.

Det är även svårt att bryta eller avleda när han är på det humöret, han återkommer hela tiden till att han är arg eller sur och det tar oftast ett bra tag innan det går över.

 

Oh Gode Gud, giv oss styrka säger jag bara, för det kommer ju fler fyraåringar i familjen!

 

Han hade för övrigt rosa byxor och Batmantröjan på dagis igår och han valde det själv. Han berättade sedan att barnen skrattat åt honom men han i sin tur skrattade åt det, så jag vet faktiskt inte hur det gick!