Jag satt och läste tidningen MAMA igår och de hade gjort en kroppsundersökning där 41% av alla mammor som svarade ville skönhetsoperera sig. Kroppen förändras efter man fått barn, men inte nödvändigtvis till det sämre - 22 % uppskattar sin kropp mer efter graviditeten och den gruppen tillhör jag!
En 15 årig tjej kanske skulle tycka att jag var den fulaste hon sett naken någonsin, men med åldern (och barnen) kommer en viss klokhet. Jag skiter i vad andra tycker om min kropp. Efter att ha burit och fött mina barn - inte alls med lätthet vill jag påstå - så hyser jag en helt ny beundran inför min kropp. Brösten är mindre, midjan rakare, jag väger mer och rumpan är platt (just nu i alla fall, det är det enda jag sörjer. Min älskade bak har packat och dragit sin kos)) Allt har liksom blivit sämre enligt vad mitt tonåriga jag skulle tycka, ändå tycker mitt trettioåriga jag att det blivit bättre!
Jag har inga bristningar och det är jag glad för, det skulle nog störa mig. Men jag har celluliter och jag gillar det inte men har accepterat det, precis som att jag tidigare accepterat att jag är så blek och jag kommer aldrig se solbränd och underbart frisk ut. Det jag ser som mina svagheter ser någon annan som fint. Det kommer alltid finnas de som gillar hur jag ser ut, och det kommer alltid finnas de som inte gillar mitt utseende.
Ingen mening att ändra mig för andras skull alltså utan ta tillvara det jag har och försöka framhäva mina styrkor. Jag gillar att vara kort, och jag gillar mitt hår så jag får vara nöjd över det då. Och jag har snygga öron (!)
Det handlar alltså om att acceptera det man har. En del kanske undrar varför man ska nöja sig med det, du kan ju både ha fött barn OCH se ut som en superkvinna. Men för mig handlar det bara om ett ändrat fokus. Smal betyder inte nödvändigtvis lycklig. Lycklig över min kropp är för mig att få vara frisk och (snart igen) stark. Jag behöver inte vara pinnmager eller ha stora bröst, jag vill vara stark och sund. Och jag är allra helst glad. Hellre ful och glad, fast såklart helst både glad och snygg. Ett leende kan göra vem som helst vacker eller hur?!
Det underlättar såklart att ha en man som tycker att man ska se ut som sin ålder. Ingen mening att se ut som 20 när man inte är det. Han gillar att det syns att jag är äldre, och har burit våra barn. Skrattrynkorna runt ögonen, den mjuka huden på min mage. Han hatar att jag klagar på mig själv så jag har slutat med det. Vi är båda överrens om att det däremot är viktigt att ta vara på sig själv, och inte "sunka ner sig"
Kära kropp, jag ska vårda dig och älska dig så länge jag lever. Amen
(tre veckor efter förlossningen)
Det finns en tjej på Instagram som heter Hejhejvardag som gör så underbara illustrationer. Klicka på bilden så kan ni läsa texten lättare. Hon bloggar även på blogg.loppi.se/hejhejvardag
Hur känner ni inför era mammakroppar?
För mig har det varit jobbigt efter första graviditeten. Min mage är fylld med ärr från bristningarna och huden är rynkig av dom. Jag lyckades aldrig få magen lika platt som innan men hoppas åstadkomma det någorlunda efter andra barnet. Men, jag har accepterat att jag aldrig kommer vara som jag var innan, men det är lite tråkigt att tänka på att jag alltid kommer att störa mig på ränderna på min mage. Men det är också en påminnelse över att jag burit mina barn i just den magen... Lite hatkärlek till dom märken... Annars är väl det mesta annat som innan, brösten något större nu men jag vet att dom går att minska på. Men visst gäller att tänka på att man inte är 20 längre och ha rätt målbild i huvudet.
SvaraRaderaJa jag förstår att det är jobbigt med bristningar, för även om de bleknar så är det som du säger att det blir rynkigt av dem, det är därför jag tror att jag skulle hat/älska dem jag med ifall jag hade det :)
RaderaPå min mammakropp har höfterna blivit bredare och brösten MKT mindre. Jag har alltid haft stor rumpa & det är väl en hatkärlek till den ;) Just mina bröst kan jag sakna, hur de var innan. Jag bryr mig inte om att de är slappa & hänger, däremot är det himla tråkigt att jag knappt fyller ut en a-kupa längre, förstår inte vart de har tagit vägen?! Men försöker acceptera läget & tänka på hur smidigt det är att träna med minituttar ;)
SvaraRaderaJag har också älskat min rumpa, jag måste träna tillbaka den! Höfterna är bredare men får se om de går ihop bara jag slutar föda barn hela tiden ;) Du och jag verkar ha förändrats likadant och jag tänker precis som dig!
RaderaDu har en riktig killerbody! Speciellt också eftersom du fött 3 barn! :D
SvaraRaderaJag kan nog känna som du till en viss del, jag accepterar nog min kropp mer efter förlossningarna än innan jag hade barn samtidigt som jag nu tänker hur kunde jag inte vara nöjd innan? Min röv är platt som en pannkaka haha, men eftersom jag älskar att träna ben/rumpa så lär den komma tillbaka sakta men säkert! :)
Lite muskler på det här så blir det bra :) Jag tänker också så, hur kunde man vara missnöjd när man var "ung"?! Man skulle bara ha vetat hur bra man hade det haha!
RaderaMen oj så många som vill operera sig.. Jag är nöjd med min kropp fast jag inte är helt slimmad och vältränad. Får träna bort det man kan och resten får vara! :-) Får ju acceptera att kroppen har gjort något helt fantastiskt och utefter det så kommer den se ut så också. Punkt :)
SvaraRadera